Clownworkshop
Workshopen handlar om att det oväntade och det misslyckade är det som blir roligt. Att vara clown bygger mycket på att försöka göra sitt bästa och att våga misslyckas. Det är i misslyckandet som det roliga uppstår och det är därmed då man är lyckad som clown. Det ”omvända” perspektivet, skratten och att utmana sig själv en smula är viktiga ingredienser för att tänka kreativt och skapa en kreativ och tillåtande miljö.
Bokas enligt överrenskommelse på Den här e-postadressen är skyddad från spamrobotar, du måste ha Javascript aktiverat för att visa den

Workshopen leds av Krister Lindgren som är skådeartist och clown. Han har arbetat professionellt inom teatern i ett drygt decenium med bla Cirkus Cirkör, Folkteatern Gävle, SVT, Stockholms Varietéteater, Hamburger Börs och Stockholms Stadsteater. I kursen användes en clownmetod som är utarbetad av Mario Gonzales och som utgör den grund som mycket av den ”moderna” clownen utgör idag.

Inför workshopen
Det är viktigt att gruppen har fått information om clownworkshopen och något om dess innehåll, detta för att de ska få tid att reflektera över vad som ska ske under dagen. Om det kommer som en överaskning samma dag, finns risken att deltagarna reagerar med en sund skepcism som kan vara tidsödande att jobba sig runt.
Rummet, där workshopen utspelar sig, får inte vara för litet eller för avlångt för antalet delagare. Som måttstock kan man säga att alla ska kunna få rum att sitta på varsin stol i halvcirkel utan att någon sitter bakom en annan.

Praktiskt kring Workshopen
Deltagarna får en introducerande presentation av Krister Lindgren och sedan varsin clownnäsa.
Deltagarna får sedan i grupper om tre och tre sätta sig på varsin stol på ”scenen” för att, under ledning av Krister, hitta sin clown. Clownen är personens naiva jag. Den kännestecknas av att den reagerar utan att tänka efter. Den styrs direkt från känslorna och ingenting är fel. Likt barnets förmåga att inte tänka eller handla efter moral eller etik så är clownen  i nuet, det finns ingen eftertanke, inget  då och inget sen. En viktig del i workshopen är att släppa kontrollen över hur vi förväntas uppföra oss eller vad vi förväntas säga.
Deltagarna på scenen ombedes att ta på clownnäsan och att hitta en ny röst som är så långt ifrån den egna som möjligt, detta för att komma ifrån sitt vanliga jag.
Sedan följer en enkel intervju som leds av Krister. I intervjun är det viktigt att, med den nya rösten, svara det första man tänker på och att bejaka allt. På en fråga om vad man heter är det helt ok att svara tex Stövel om det var det som dök upp i skallen. Om följdfrågan blir varför man heter Stövel får clownen tre sekunder på sig att hitta en förklaring. Hittar man ingen förklaring svarar man att man inte vet. Frågan kan då bollas över till clownen som sitter brevid osv. Det är ur dessa enkla övningar som komiken uppstår.
Clownerna på scenen får även bejaka sina clownkollegors impulser. Om en clown tex får till uppgift att berätta en saga så kanske nästa clown får illustrera sagan. Det viktiga i detta är att bejaka både sin kollega och sina egna impulser. Givetvis har clownerna ingen aning om att de skulle berätta en saga, utan får, utifrån sina första tankar, skapa en historia hur vansinnig den än blir. Krister hjälper till att, genom föjdfrågor, föra situationerna framåt.
Under workshopen berättar Krister om clownens ursprung och de olika typer av clown som finns idag.

Syfte
Workshopens syftar framförallt till att få skratta tillsammans. Att skrattet har en rad gynnsamma effekter är allmänt känt och väl studerat inom gelotologin. Det finns även studier som visar att vi skrattar allt mindre, från att ha skrattat i genomsnitt 18 min/dag  för 50 år sedan till 6 min idag. Orsaken tros vara det ökade stressen och kraven. En rädsla för att bli skrattad åt, verka dum eller göra bort sig i kombination med högre prestationskrav gör att många blir mer kontrollerade och bygger upp en fasad. Det avspeglar sig också i uppväxten från barn till vuxen där skrattet minskar linjärt med att kraven och medvetenheten av omgivningens syn på personen ökar. Barn skrattar ca 400ggr/dag medan vuxna ca 15ggr. Den största förändringen tros ske i trotsperioderna där tonåren är markant.
”I tonåren kämpar vi desperat för att förlora barnet i oss, resten av livet kämpar vi för att hitta det igen”
Det är viktigt att våga bjuda på oss själva. När vi vågar visa oss själva, dvs den spontana oeftertänksamma personen, upplever många att vi lär känna personen bättre. Om vi dessutom får uppskattning när vi blottar oss skapar det många gånger en känsla av att man blir omtyckt för den man är och inte för sin fasad.
Det upplevs också befriande av många att både se andra och själv få vara spontan och obetänksam i en grupp där man annars kanske har en given och förväntad roll att spela. Att se nya sidor hos sina arbetskamrater kan öppna nya dörrar och skapa mycket att prata om i fikarummet.


Reaktioner från några deltagare:
- tack för en mycket givande och rolig dag igår. Jag tyckte clownen var härlig! Hoppas vi får träffa honom igen nån gång!
- tack så jättemycket för ditt deltagande i onsdags. Alla verkar vara överlyckliga för workshopen 
- har nu berättat för vår rektor hur roligt det var att kunna skratta att tårarna rann, hon tyckte att det vore något vi här på skolan skulle behöva.
-  jag varit sjukskriven länge, utbränd. Efter workshopen känner jag att jag har ett lite bättre självförtroende och jag går härifrån med lite rakare rygg. Jag vill att du ska veta det.